Ta miljöproblemen på allvar!

(Publicerad i VESTMANLANDS LÄNS TIDNING, lördag den 5 januari 1991, s. 2 (förkortad version), Miljö i Sverige, vol. 18, nr. 7, s. 28, 1990 och Sveriges Natur, vol. 82, nr. 1, 1991.)

Människan i den rika världen upplever nu ett materiellt välstånd som aldrig tidigare skådats. Hon konsumerar sig likt en narkoman till döds medan miljontals fattiga svälter, och hon utarmar samtidigt jordens naturresurser, dess miljö och kultur. Tekniken har blivit ett medel, för den rike, att förstöra och förtrycka och girigheten har fått ny kostym kallad bistånd. Den gamla i colonial style har blivit hopplöst omodern. Mat är inte längre mat utan ett drivmedel för ett dekadent tekniskt system och den fattiges nöd är inte nöd utan ett försvar för ett växande överflöd. Svälten kan bara lösas om den rike får mer inte mindre. Men sanningen är att det fattige blir fattigare då den rike blir rikare. Den rika människans förakt för mänskliga och naturliga värden blir hennes undergång. Illusionen upprätthålls med mer reklam även i tv miljömärkning och den senaste slogan "öst är öst och väst är bäst". Allt för att upprätthålla tron på den rika människans evangelium den ekonomiska tillväxten och den fria marknaden. Kritiker nonchaleras eller förtalas de är bara ute i egna syften. Men faktum kvarstår det enda sättet att få ekonomin att tillväxa är att kalla det som tillväxer för ekonomi. Således är ekonomi samma sak som utsugning, resursutarmning, miljöförstöring och mänskligt förakt även om det kallas bistånd, resurshushållning, miljövård eller militärt försvar. De nyligen instiftade miljöavgifterna innebär alltså att miljöförstöringen kommer att gå hand i hand med den ekonomiska tillväxten på samma sätt som uttömningen av våra naturresurser och vapenhandeln. Det enda som kan bryta denna utveckling är en öppen och ärlig dialog byggd på en sann verklighetsuppfattning. Låt mig därför ge ett annorlunda perspektiv på vår egen situation mot bakgrund av det ökande miljöintresset i Sverige och tron att ökad ekonomisk tillväxt är lösningen på alla problem.

Under de glada 50- och 60-talen skulle alla prognoser peka uppåt. Energi- och materialanvändningen växte och med den det materiella välståndet och överflödet tydliga tecken på ekonomisk tillväxt. Bostaden, arbetet, skolan, affären och vården flyttades till allt större enheter och avstånden växte. Bilen blev en nödvändighet, men presenterades som en välfärdssymbol. Kvartersbutiken ersattes av en stormarknad och konsumenterna tog glatt över varudistributionen. Kemiska tillsatser som färger och smakparfymer ersatte en försämrad matkvalitet och förpackningen gjordes alltmer tilltalande. Livsmedelsindustrin satsade på reklam och marknadsföring istället för varudeklaration och datummärkning. Den meningslösa hanteringen i samhället växte och med den resursutarmningen och den ekonomiska tillväxten.

Idag handlar den tekniska utvecklingen mer om eleganta bilkarosser än om nya effektiva transportmedel eller kosmetisk husdesign istället för rätt isolerade och välbyggda hus och den militära tekniska utvecklingen karakteriseras av rent vansinne. Forskningen studerar detaljer utan perspektiv på helheten och glömmer att allt hänger samman. Sofistikerad och komplicerad teknik får dölja ineffektiva och dåliga lösningar och forskningen har hamnat i en situation där den inte ser skogen för bara träd.

"Miljövänlig" har blivit senaste mode. Marknaden vädrar morgonluft, dvs ekonomisk tillväxt, politikerna "köper" väljare med miljöargument, näringslivet säljer miljövänligt och miljökonferenser anordnas i nya tempel byggda med ädelträ från skövlad regnskog. En ny myndighet skall klistra miljömärken och inom den akademiska världen hägrar nya tjänster och friska pengar denna gång till miljövetenskap, miljövård och miljöekonomi. Förra gången det begav sig var det energi som gällde, men då stupade man på naturens lagar att varken energi eller ordning kan skapas endast förvaltas. Vad är det då som upprätthåller illusionen denna gång? Jo, ett antal myter om miljön. Låt mig avslöja några av dem.

1. Myten om den miljövänliga marknaden i egenskap av näringsliv och myndigheter. Marknadens drivkrafter företräder inte en omsorg om den naturliga miljön. Nästan dagligen påminns vi om detta. De ekonomiska drivkrafterna, vilka bl a utrotar elefanterna och skövlar regnskogen, är av helt annat slag. Marknadens nyvaknade intresse för miljövänlighet beror inte på en vilja att värna om naturen nej den beror på krassa ekonomiska motiv som att miljövänlighet blivit ett försäljningsargument. Miljömärkta varor får ett stort reklamvärde och det nyligen lanserade miljömärket betyder mer för en produkt än dess eventuella "miljövänlighet".

Den kanske allvarligaste risken med denna myt är att miljöförstöringen kommer att öka. En väl utbyggd "miljövårdsindustri" kommer att bli en viktig maktfaktor på marknaden, med stora resurser för både marknadsföring och lobbyverksamhet. På samma sätt som kraftindustrin uppmuntrar till energislöseri kommer en mäktig "miljövårdsindustri" att uppmuntra till miljöförstöring allt i avsikt att öka sin egen profit och makt välsignad av den ekonomiska tillväxten. Till och med sysselsättningen inom "miljövårdsindustrin" kommer att kunna motivera en fortsatt miljöförstöring tänk bara på alla orörda älvar eller sysselsättningen i Karlskoga.

2. Den andra myten kan liknas vid tron att antalet bränder skulle minska med antalet brandsoldater. Den bästa brandbekämpningen är förebyggande av brand. I hemmet är det t ex en självklarhet att barnen inte får leka med tändstickor och i samhället är hanteringen av eld och brandfarligt material reglerat av lagar och normer. Inom miljöområdet saknas motsvarande beredskap nästan fullständigt. Så t ex "upptäckte" kemikalieinspektionen först helt nyligen att stålindustrin säljer sitt kalkavfall som jordförbättringsmedel(!) med ödesdigra följder, trots att riskerna varit kända länge. Detta exempel illustrerar också med all önskvärd tydlighet bristen på kunskap och ansvar som alltför ofta karakteriserar aktörerna på marknaden. Utbildningsinsatserna på miljöområdet kan idag således snarare liknas vid att "mäta och täta " (miljöinspektörer och reningsexperter) istället för att förstå och förebygga . (Inom energiområdet ser vi motsvarande fenomen som ett mät- och prylraseri.) Jag är naturligtvis ingen motståndare till denna verksamhet, men den måste också kompletteras med en betydligt större insats av förebyggande verksamhet. Hur skall framtida idag okända miljöproblem bekämpas? Jo, genom att undvikas!

3. Myten om gränsvärden. Naturen betraktas ofta som en passiv mottagare av våra gifter så länge vi underskrider gränsvärden, fastställda och kontrollerade av marknaden, är det ingen fara. Denna missuppfattning bygger på föreställningen att naturen inte reagerar på fysiska förändringar annat än genom skador eller direkt död, vilket är fel. Naturen kommer också att skapa nya livsformer och organismer, som den alltid gjort. Ibland ser vi naturens experiment som plötslig och till synes oförklarlig massdöd bland djur och växter p g a giftalger eller virussjukdomar eller som en ökad dödlighet i cancer och allergisjukdomar hos människor. Trots ökande sjukvårdsinsatser har den tidigare ökningen av medellivslängden avstannat. Det är naturen som provar nya livsformer. Den enes död den andres bröd eller som Darwin uttryckte det "the survival of the fittest" och även giftalger och virus hör hemma i naturen. Naturligtvis kommer evolutionen att fortgå och naturen kommer att bestå långt efter det att människan och många andra växter och djur lämnat scenen. Inte ens att "rädda" djurarter i sk genbanker är av något värde då vi aldrig kommer att kunna återskapa deras rätta miljö. Denna vanföreställning föder nästa myt.

4. Myten om miljövård eller naturen som ett vårdobjekt. Miljöproblemen betraktas som isolerade defekter i naturen. Myndigheter för naturvård inrättas och miljöteknik utvecklas. Sjöar kalkas med avfall från stålindustrin kryddat med tungmetaller och marknaden talar om återhämtning och restaurering. Marknaden talar om avgasrening och miljövänligt papper, men fortfarande är avgaserna orena och papperet miljöovänligt. Åtgärder riktas mer mot att dölja symptomen om än bara verbalt genom en lek med ord än att bekämpa orsakerna. Samhällets åtgärder blir därigenom lika tafatta som att försöka bota syfilis med plåster eller genom att kalla det för akne. Liknande ordlekar finner vi i byggbranschen när man talar om "sjuka hus" istället för inkompetens.

Denna myt blir ibland alltför genomskinlig. (1) Vilken "vård" är aktuell för miljön i Vitryssland och Ukraina eller Sverige efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl? I ett historiskt perspektiv är stora områden obrukbara eller obeboliga för all framtid. (2) Hur skall man "vårda" bort den sk växthuseffekten eller utlakningen av tungmetaller i grundvattnet? Dessa exempel visar också på hur fel det är att tro att vi kan "lösa" miljöproblemen. Så kallad rening eller sanering innebär bara att problemen flyttas, men inte att de löses!

Härigenom inriktas myndigheter mer på att i detalj kartlägga och bokföra hur katastrofen fortskrider , och att försvara den ekonomiska tillväxten , istället för att försöka förstå orsakerna till miljöförstöringen och minska den.

5. Myten om människans gudomlighet. Från Första Mosebok lär vi oss att människan är skapelsens krona, men enligt Darwin är människan bara en gren på skapelsens träd precis som apor och insekter. Detta träd kommer, om det får bestå, att skjuta nya skott, som kommer att utveckla grenar med nya livsformer vida överlägsna människan. Även om människan har teknik för att ödelägga allt liv på jorden eller skapa de märkligaste livsformer i sina laboratorier kommer hon aldrig att kunna tävla med den mångfald och skaparkraft som naturen besitter. Härtill är den mänskliga organismen alltför primitiv.
Vårt utbildningsväsende, som tyvärr ärvt alltför mycket av sin verklighetsuppfattning från kyrkan, måste förmedla en större ödmjukhet och respekt för människor och natur .

Miljöproblemen är alltså framförallt en följd av en inkompetent resurshantering i samhället, beroende på en tilltro till den ekonomiska tillväxten. Vi måste därför istället öka kunskapen om resursanvändningen i samhället , träna oss i systemtänkande och försöka skapa större förståelse för helheter och utbildningsväsendet har ett avgörande ansvar för detta. Det är således inte ekonomin som skall tillväxa utan kunskapen eller för att ta ett citat ur den nu aktuella boken av Trolle: "... om vi använder metoden att mäta resultatet med kostnader, är vi bäst i världen på de flesta områden, som tillhör den offentliga sektorn."

Tro nu inte att att slaget är förlorat tvärtom det har inte börjat ännu. Det handlar inte om en revolution. Nej, det handlar om kunskap och samarbete mellan människor, byggt på en ömsesidig respekt för alla, oavsett hudfärg och kultur, i harmoni med naturen. Hur kan jag då tro på något sådant hela den mänskliga historien är ju ett bevis på motsatsen och dagens situation ger inga belägg för en sådan förändring. Jo, samtidigt som vi upplever en materiell orgie utan motstycke växer den sociala misären i den rika världen. Ur denna globala misär kan vi tillsammans skapa en ny kultur byggd på ett ärligt samspel mellan människor och natur om inte katastrofen hinner ifatt oss.