Debatten om japansk företagsfilosofi påvisar stora brister i kunskapen om kvalitetsstyrning och Japan. Hans Engman (Göteborgs-Posten 910602) samt Leif Wallin och Johan Tisell (Göteborgs-Posten 910915) skildrar dock förhållandena mycket bra, men de saknar en beskrivning av bakgrund och orsaker.
W. Edwards Deming är en av grundläggarna av japansk företagsfilosofi. Låt oss betrakta Demings råd:
Demings 14 punkter (fritt översatt)
Kortfattat kan vi alltså säga att kvalitetsstyrning handlar om att återupprätta arbetarens status, vilket tagits väl tillvara i Japan, som tillsammans med västra Tyskland är de starkaste ekonomierna i världen. Båda länder har sedan 1945 två saker gemensamt: (1) besegrade och sönderbombade (2) ingen militärrustning. Detta innebar bl a att industrin kunde byggas upp från början, i Tysklands fall med hjälp utifrån, samt att militären inte tilläts dränera vare sig ekonomin eller intelligentian.
Den snabba utvecklingen i Japan, med naturligtvis både goda och dåliga sidor, ses av omvärlden med både skräck och avund och få länder är så fördomsfullt omskrivna. Mitt råd till den som vill förstå detta land är att resa dit och lära känna japanerna, de är antagligen världens vänligaste och ärligaste folk.
Med imperialism och militarism har européerna kolonialiserat den svagare omvärlden även om den varit mer civiliserad. Den starkare omvärlden har vi istället målat upp som hotfull och ociviliserad, ofta baserade på fördomar och förakt, t ex Japans angrepp mot Pearl Harbour: "Japanernas förkastliga och lömska anfall É" (Rolf Ideberg, Göteborgs-Posten 910927). Utan att jag det minsta vill försvara militarism kan jag bara konstatera att överraskningen kanske är militärens främsta vapen. Dessutom riktades japanernas anfall mot militära mål, vilket inte var fallet med atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Ideberg har fel när han påstår att Japan har den högsta självmordsfrekvensen i världen. Enligt Statistisk årsbok för 1991 gäller följande värden för 1986: Japan 21.1 (självmord per 100000 invånare och år), Sverige 18.5, Danmark 27, Finland 26 och Ungern 45.8. Däremot ligger Japan i topp när det gäller medellivslängd.
Det största felet vi västerlänningar gör är dock när vi använder vår egen människosyn för att förklara japanernas beteende. T ex Ideberg: "Jag tror inte man behöver göra alltför sofistikerade försök att tränga genom det japanska ekonomiska undrets mystiska källor. En utpräglad nationalism med månghundraårig tradition i att lyda kombinerad med revanschbegär efter andra världskriget är en fullt tillräcklig förklaring till nuvarande världsherravälde." -Nej, det krävs inga "sofistikerade försök É" men det handlar istället om en alternativ människosyn, som bygger på vänlighet och ärlighet.
Ibland blir missförstånden komiska, som när professor Torsten Björkman i Ny Teknik 1991:39, refererar till ett seminarium där en japansk produktionsexpert efterlyste en Volvofabrik i Japan och att japanska fabriker är fulla av problem och inte alls så effektiva. För en japan är det otänkbart att skryta, istället talar han/hon gärna illa om sig själv och hedrar andra. Lär japanska seder och bruk! - så blir det lättare att förstå deras beteende.
Lars Henrikssons förklaring på japanernas arbetskapacitet är ohållbar, (Göteborgs-Posten 911021): "Den japanska industrifilosofin, É, bygger på en våldsam och oreglerad utsugning av arbetare och lägre tjänstemän". Det borde vara uppenbart för alla att man inte kan tillverka världens billigaste och bästa bilar med förtryckta arbetare, se på Östeuropa! Istället är det som Deming påstår: delaktighet och stolthet ökar produktiviteten och föder arbetsglädje. Härigenom minskar också betydelsen av ledningen och fackföreningar. Dessa sistnämnda skäl är kanske det största hindret för att förverkliga den japanska företagsfilosofin i Västerlandet, som ju fortfarande i praktiken är ett feodalsamhälle. Dagens "adelsmän och präster" finner vi inom politiken, företagsledningarna och fackföreningarna - det svenska ombudsmannaväldet är unikt.
Denna feodalism kostar inte bara samhället resurser, den innebär också ett avgörande hinder för samhällsutvecklingen. Varför har t ex den demokratiska processen stannat vid parlamentarism i dagens samhälle med dess kommunikationsmöjligheter? Det skulle inte vara något som helst problem att med hjälp av etermedia och vanliga telefoner avsätta t ex varje söndag förmiddag för verkligt demokratiska beslut i de svenska folkhemmen. Varje hem kan utrustas för att enkelt förmedla folkviljan till Stockholm utan ombud. Antagligen kommer Japan att gå före även på detta område. Det inflytande som den japanske arbetaren skaffat sig kommer antagligen att fortplantas till samhället i övrigt. Dessutom har man i Japan en fungerande demokrati i praktiken, dvs besluten fattas ute bland människorna. Det är detta som vi i väst uppfattar som en japansk beslutsvånda. Varje beslut i Japan måste nämligen föregås av en kollektiv process som bl a inbegriper medarbetarnas synpunkter och formuleringar av beslutet. I Japan skapar man beslut medan man i väst fattar beslut. I väst har vi istället en institutionaliserad demokrati, i form av riksdag, nämnder och utredningar. Men, i praktiken blir det få- eller enmansutredningar som få vanliga människor kan ta del av och som klubbas vidare i hierarkin - allt i demokratisk ordning.
Feodalismen inom industrin illustreras av figuren nedan. Överst har vi företagsledningen och nederst har vi den fackliga ledningen - två poler i den maktkamp för vilken både arbetarna och verksamheten blir ett offer. Notera att arbetarna saknar huvuden, eftersom de inte anses kunna fatta egna beslut utan skall följa direktiv, från båda håll.
I Japan ser motsvarande system istället ut som en pannkaka, dvs en platt organisation, där arbetarna och deras medarbetare, dvs ledningen för företaget och facket, samarbetar för verksamhetens utveckling, se figuren nedan.
När därför företrädare för det svenska ombudsmannaväldet uttalar sig om Japan blir det ofta i starkt nedvärderande ordalag, eftersom de känner sig hotade. Ända sedan sextiotalet har ombudsmännen talat om Japan som en mardröm för arbetaren och hur den japanska arbetaren skall kämpa sig upp ur förtrycket och skapa en arbetarrörelse enligt svensk förebild. Fackföreningar har inte ett egenvärde och kom ihåg varför den svenska fackföreningsrörelsen växte sig stark! Henrikssons artikel handlar således mer om de klassiska spökena inom arbetarrörelsen. Jag vill dock ge honom rätt i ett avseende, det förefaller som om företagsledningen försöker försvenska den japanska företagsfilosofin på sina egna villkor och då är de dömda att misslyckas. Både den traditionella företagsledningen och fackföreningsrörelsen sitter i samma båt. Den japanska modellen bygger nämligen på en platt organisation som inte har plats för någon av dem. Det håller tyvärr också på att växa fram ett slags kvalitetsexpertvälde, av professorer och konsulter, som gärna vill göra det svårare än vad det är. Detta är en typisk akademisk företeelse, se t ex Ny Teknik 1991:36 "Akademiskt skolade tekniker krånglar till det för mycketÉ" hävdar fabrikschefen för Elektrolux fabrik i Västerik. Istället handlar det om utbildning av arbetarna i enkel statistik dvs var det går fel och hur ofta, samt vad som kan göras och låta arbetaren göra detta utan ledningens inblandning, se Demings punkter ovan.
Deming talar inte om förbud av fackföreningar eller förtryck, istället talar han om en öppen dialog, ett arbetarinflytande i produktionen och en yrkesstolthet byggd på kvalitet. Detta är långt från de fördomsfulla beskrivningar som vanligen pådyvlas den japanska företagsfilosofin. Det råd som många japanska industriledare ger till sina västerländska kolleger är att vistas mer på verkstadsgolvet. Produktionen sker ju inte i direktionsrummen den sker på golvet och av arbetarna. Kort och gott kan man hävda att den japanska företagsfilosofin handlar om att återupprätta arbetarens inflytande över produktionen dvs tvärtemot vad de fackliga företrädarna vill hävda.
För en japansk företagsledare är arbetaren företagets viktigaste kapital, vilket det knappast är för en svensk företagsledare. Detta har många konsekvenser för verksamheten, bl a är de japanska företagen ofta mycket breda i sitt produktsortiment, dvs de utnyttjar sitt kapital bättre. I vissa japanska fabriker har man t o m gått så långt att arbetarna själva helt bestämmer om förändringar av produktionen. Filosofin är följande: om arbetaren själv genomför sina förändringar utan ledningens inblandning går förändringen snabbt och blir billig, skulle förändringen visa sig vara bra är det en "hit", visar den sig vara en "flop" kommer den snabbt att justeras av arbetarna själva, systemet blir härigenom självförbättrande. Jämför med den ekologiska evolutionen där naturen med hjälp av enskilda individer prövar sig fram; ibland blir det bra, ibland blir det sämre, men i det långa loppet blir det bättre - eller som Charles Darwin uttryckte det: Survival of the Fittest.
Till sist ett radikalt förslag: Låt japanerna bygga en fabrik i Göteborg helt på sina egna villkor! Detta skulle ge oss en unik möjlighet att testa deras idéer. I Göteborg finns stora industriområden lediga och snart blir antagligen en stor tomt på Hisingen ledig, så - Göran Johansson & Co. - Inled förhandlingar med japanerna snarast!, de är säkert villiga att ta över både arbetarna och byggnaderna - ledningen och ombudsmännen tror jag de klarar sig förutan.
911103/Göran Wall